Jag funderar ofta på hur jag ska nå de elever som inte befinner sig där de vill vara rent språkligt, men som (trots stöd från mig) har svårt att ställa sig utanför sin text och se och förstå vad som behöver förändras eller utvecklas. Jag ser ju vad som kan utvecklas i texten rent språkligt, men det är bland det knepigaste i svenskundervisningen att lyckas med att få eleverna att se detta själva, tycker jag. Det är ju strategier man vill att de ska erövra! Hur kan jag få en elev se att hans eller hennes text är talspråklig, till exempel? Det är en fördel med en viss grammatisk kunskap och ett språk för att samtala om texter. Att visualisera och träna gemensamt är ett sätt, tycker jag.

Från ordnivå till meningsnivå

Jag har tidigare berättat om hur jag arbetar med konkreta språkövningar i svenskundervisningen. När eleverna har gjort konkreta språkövningar på ordnivå, som jag skrivit om i flera inlägg förut, kan man gå vidare till att arbeta med meningar. Just nu tränar jag detta både med mina tvåor och treor och vi fokuserar mycket på att skriva mer koncentrerat, och att inleda meningar på olika sätt. Ett sätt att göra detta är att utifrån talspråkliga meningar tillsammans försöka skapa högre koncentration i språket. Följande exempel har jag fått av Kristina Schött på Språkverkstaden på Stockholms universitet i samband med en föreläsning:

På samma sätt kan jag själv träna med mina elever genom att plocka meningar direkt ur deras egna texter. Jag brukar inte räkna ut procentantal som i exemplet ovan, men däremot kan eleverna fetstila olika ordklasser för att få syn på språkliga drag.

Att närma sig texten under skrivprocessen 

När det gäller mer utmanande delar i skrivandet, som att utveckla ett språk med hög informationstäthet, tycker jag ibland att det kan vara mer effektivt att arbeta med språkliga övningar när eleverna redan har kommit ganska långt i sina utkast.
Min erfarenhet är att eleverna ibland blir hämmande om det blir för många språktips innan skrivandet kommer igång, och därför brukar jag i stor utsträckning fokusera på innehåll, struktur, exempeltexter och stilnormer innan skrivande, och gå på djupet med språkliga övningar när de har skrivit sina första utkast. Så här kan utdrag ur sådana mer avancerade övningar se ut i mitt klassrum:

Lekfulla sätt att få syn på sitt eget språk

På universitetet minns jag att vi fick räkna lix-tal, men ett mer lekfullt sätt att uppmärksamma och engagera eleverna i att få syn på sitt eget språk kan vara att kika på långa och korta ord i texten, eller att använda wordle. Eleverna kan visserligen titta på hur många verb och pronomen deras meningar har, i relation till antalet substantiv, för att komma åt textens informationstäthet, men det kan ju vara bra att betona att slutsatser om vilka ordklasser som förekommer på vilket sätt i olika texttyper inte är absoluta sanningar utan snarare riktlinjer som kan styra in oss på rätt spår.

Jag brukar använda wordle på olika sätt, och eleverna tycker ofta det är roligt att prova detta i samband med skrivande. I detta verktyg klistrar man helt enkelt in en liten eller större textmassa och så omvandlas detta till ett ordmoln där ord som förekommer flera gånger blir större. I följande exempel har vi jämfört en elevtext i Svenska 1 med en utdrag ur en C-uppsats om språkförändring som jag hittade på DIVA – Digitala vetenskapliga arkivet. Det brukar bli intressanta diskussioner när de kommer igång och jämför varandras texter, eller jämför sina egna olika texter som de har sparat i sina portföljer. Det är ett sätt att komma åt ord som överanvänds, men också att få syn på vilka ordklasser som finns representerade och hur språket ser olika ut i olika texttyper.

Åsa Edenfeldt