Från skrivmall till självständighet och om att ta sig till nästa nivå

I höstas arbetade jag en hel del med den utredande genren med mina tvåor. De höll ett utredande tal och skrev en utredande text, bland annat. Under båda dessa uppdrag arbetade vi utförligt med förberedelsearbete vilket jag har skrivit om i tidigare inlägg (leta i kategorier så hittar du). Eleverna fick tillgång till en flippfilm om genren, granskade exempeltexter och exempelmanus och vi använde oss av strukturmallar och skrivmallar i lite olika stor utsträckning. Utöver detta gjorde vi lite olika intresseväckande övningar före det formella bedömningstillfället som syftade till att ge återkoppling till mig om var eleverna befann sig i relation till målet. I samband med att eleverna skrev den utredande litteraturvetenskapliga texten fick de arbeta med kamratrespons och bearbeta sina texter (se tidigare inlägg för länkar till instruktioner och dokument), och de fick vid flera tillfällen under processen respons – mycket muntlig och kollektiv sådan efter att jag har noterat vad vi behöver fokusera mer på.

Att arbeta så här noga och utförligt med inspiration från cirkelmodellen och med stöttning och modellering tar mycket tid i anspråk! Jag är säkert inte den enda svenskläraren som dividerar med mig själv angående antalet texter eller tal man bör hinna med under en kurs eftersom detta fördjupade arbete gärna tar en del tid i anspråk vilket resulterar i färre antal skrivuppgifter per läsår jämfört med vad jag ”hann med” för tio år sedan. Är det väl investerad tid att gå på djupet på detta vis, funderade jag några gånger i början av höstterminen…

Skärmavbild 2015-02-13 kl. 10.51.24

De första veckorna av den här vårterminen har dock jag, och framförallt eleverna så klart, fått skörda frukterna av den tid vi la ner i höstas och jag tänkte i detta inlägg berätta lite om varför. Arbetet under hösten har resulterat i att eleverna känner sig förtrogna med den utredande genren, att utreda en frågeställning och att hantera källor i muntliga och skriftliga framställningar. Detta i sin tur har lett till att vi kan ta oss an ett mer avancerat innehåll och lyfta språket ytterligare. Min slutsats är alltså att det handlar om att sätta kvalitet framför kvantitet och “belöningen” kommer ofta på vårterminen när eleverna har förstått och känner sig trygga med vad som förväntas av dem. Dessutom är min upplevelse att jag får med mig alla genom detta sätt att arbeta, medan kvantitativt skrivande främst gynnar de som redan är starka i svenskämnet?

I Svenska 2 har vi har inlett den här terminen med att arbeta med språksituationen i Sverige och övriga Norden och i samband med detta skriver och framför eleverna utredande tal utifrån en tydlig frågeställning som knyter an till språksituationen i någon av länderna. Detta blir alltså elevernas andra utredande tal och ännu mer fördjupning i retorik. Eftersom de skriver sina manus i sina portföljer blir även talmanus utredande texter, men med retorisk anpassning till talsituationen, tänker jag. Så här gick jag tillväga:

När jag efter att ha arbetat ett par lektioner med språken i Norden introducerade jag terminens första uppdrag: ett utredande föredrag a’la “Värsta språket” i miniversion. Eftersom de var förtrogna med genren sedan höstterminen hoppades jag att de skulle ta sig an uppdraget med god självkänsla och känna sig trygga i vad som förväntades av dem. Så blev det också. Jag märkte att eleverna var fokuserade på innehållet (söka svar på sin frågeställning) snarare än formen (det utredande talet). De frågor de ställde till mig handlade just om språken i Norden, snarare än formen på uppgiften. I samtal med dem visade det sig att de faktiskt verkade veta vad som förväntades av dem när det gäller presentationen av innehållet, och de kunde arbeta fokuserat. För mig är detta arbetsro: elever som vet vilket mål de arbetar mot, vad som förväntas av dem och som också känner sig trygga i att de får visa sina kunskaper flera gånger, och att de får en chans att utvecklas. I och med att uppgiften framförallt till innehållet var mer avancerat än det utredande tal de höll under hösten, blev uppgiften ändå utmanande och utvecklande. För mig blev detta ytterligare en bekräftelse på att det lönar sig att arbeta med genrepedagogik även på gymnasienivå.

Det finfina med att ha alla med på tåget när det gäller syfte, genre och struktur är att vi kan slipa på andra detaljer. Här brukar jag utgå ifrån både den enskilda och kollektiva respons eleverna fick vid förra framställningstillfället. Eleverna har ju sina egna reflektioner efter förra framträdandet sparat i sin portfölj, tillsammans med responsen från mig, och detta är ju viktigt att lyfta igen. Utöver detta tycker jag att “kollektiv respons” kan vara effektivt: Vad kan och behöver stora delar av gruppen träna på mer för att ta sig till nästa nivå? Den här gången valde jag att fokusera extra mycket på en sak (jag tror att det finns fördelar med att begränsa sig), nämligen användningen av det presentationstekniska hjälpmedlet. Detta arbetar vi ju med under alla tre åren i svenskkurserna, men också i retorikkursen som vissa elever läser i årskurs 3 på vår skola.

Progressionen är viktig och jag försöker hitta tydliga detaljer som jag tycker kan ta eleverna till nästa nivå. I detta kunskapskrav kan formuleringarna behövas lyftas med eleverna. Vad innebär “stödjer och tydliggör”, “med säkerhet” och “väl integrerat”? Här kanske jag utgår ifrån en allmän diskussion och elevernas tankar och förslag. Att bjuda på sig själv och fåna sig lite, för att illustrera bra och mindre bra hantering av hjälpmedlet kan också exemplifiera kunskapskraven. Jag rekommenderar i detta sammanhang Elaine Eksvärds lärobok Modern retorik (Natur & kultur) som har ett helt kapitel om det presentationstekniska hjälpmedlet. Jag använder mest läroboken i min retorikkurs men den är ju superanvändbar i svenskkurserna också.

Skärmavbild 2015-02-06 kl. 14.29.49

Jag hade tidigare noterat att en hel del elever begår vanliga och ”irriterande” misstag när de använder ett presentationstekniskt hjälpmedel. Jag hade till exempel lagt märke till att de ibland:

  • använder för stora textmassor
  • använder för liten text
  • använder färger som inte fungerar ihop, till exempel röd text på svart bakgrund i fel klassrum
  • inte provkör presentationen i salen i förväg
  • har med citat eller ”kloka ord” i presentationen (ibland på engelska) utan att läsa upp eller knyta ihop detta på ett tydligt sätt med det som sägs
  • växlar för snabbt mellan sidor
  • inte har koll på vad som kommer på nästa sida
  • har för mycket och rörig information på sina sidor
  • inte har ett enhetligt tema eller en röd tråd i presentationen
  • inte har en röd tråd i de språkliga formuleringarna när det gäller stilnivå och grammatik
  • står vända mot presentationen snarare än publiken
  • använder för lite gester eller för röriga gester

Om de nu ska lära sig hantera detta och arbeta med ett presentationstekniskt hjälpmedel i tre år i svenska måste jag ju lägga krut på att diskutera och synliggöra hur man ska göra! Gör jag detta i förväg eller under tiden tar det tid i anspråk men sparar efterarbete. Vad skiljer en tydlig presentation från en otydlig? Hur ska användandet se ut? Och framförallt, vad är syftet med att använda ett sådant? Det är otroligt många faktorer som spelar in om eleven lyckas med skapandet och användandet av presentationen. Samtidigt tycker jag att det här inte är ”svåra” saker utan de flesta eleverna får en ”aha”-upplevelse bara man uppmärksammar dem på detta genom diskussioner, exempel och kreativa övningar. Det gäller att hitta en balans för vad jag ska ta upp när, så att uppdragen och kraven inte blir övermäktiga eller för lätta. Det är sällan jag behöver ägna mig åt det rent tekniska (de kan det ändå!), men det kan ändå vara bra att göra en presentation tillsammans i grupp och kika på hur man infogar animeringar och skapar övergångar. De flesta använder Google Presentation eller KeyNote eftersom vi är en 1-1-skola som arbetar med MacBook-datorer och i Google Drive, men vissa vågar sig på Prezi också. Under en lektion utgick jag ifrån de här punkterna med min tvåa:

Skärmavbild 2015-02-06 kl. 13.47.11

Dessa punkter har växt fram som relevanta när jag har diskuterat just användningen av det presentationstekniska hjälpmedlet med andra svensklärare på min skola, men också i samtal med kollegor från andra skolor. Vi ägnade också tid åt att diskutera och enas om vad som är viktigt i kroppsspråket under de olika delarna av talet. De flesta vet att kroppsspråket är viktigt – men hur gör man och vad ska man tänka på i olika delar av framförandet? Det här betonade jag lite extra:

Skärmavbild 2015-02-06 kl. 14.24.46

Detta passar utmärkt att kombinera med kreativa övingar i klassrummet där eleverna får ”prova på”. I samband med denna lektion fick eleverna göra en presentationsövning som jag kallar för ”meteorologen”. De får helt enkelt leka meteorologer i mindre grupper och träna på att presentera vädret för varandra. Kraven är att de ska använda presentationen genom att visa och peka, men samtidigt behålla ett “öppet centrum”, det vill säga inte vända sig från publiken och mot presentationen. De får träna att vara fokuserade och tydliga i sina gester och inte vifta runt med armarna. Vi pratar om att vårt kroppsspråk hänger ihop med våra personligheter och vissa behöver kanske “skruva upp” volymen på sitt kroppsspråk en aning för att bli mer engagerande som talare, medan vissa behöver göra det motsatta. Efter att ha vikt en lektion till att fokusera på just presentationen, och hur man ska göra, lyfte sig alla rejält inför sina nästa föredrag. De hade verkligen tagit till sig detta!

Skärmavbild 2015-02-06 kl. 13.53.20

Skärmavbild 2015-02-06 kl. 13.53.30

Trevlig helg!

Åsa

Publicerat av

Jag är gymnasielärare i svenska och psykologi i norra Stockholm och författare till boken Läskompetens - lässtrategier för gymnasiets svenskkurser. Här på bloggen skriver jag om språkutvecklande arbetssätt, läsundervisning med äldre elever, digitalt läsande och skrivande samt naturligtvis undervisningen i mina ämnen. Välkommen hit!

One thought on “Från skrivmall till självständighet och om att ta sig till nästa nivå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s