Just nu funderar jag mycket på det här med elevers lust att lära mer. Vad väcker deras engagemang och nyfikenhet på ämnet? Vad är det som avgör om de får lust att lära sig mer? Det är mycket fokus på hur vi kan vara tydliga med syfte och mål och hur vi ska ta oss dit, återkoppling och respons och förmågor och kunskapskrav… Superviktiga saker naturligtvis, men vi får inte glömma glädjen i ämnet!

En sak som jag tycker bidrar till elevernas intresse är förankringen i ”verkligheten” och koppling till ”världen utanför”. Att åka på olika studiebesök och få besök av gästföreläsare kan vara ett energigivande sätt att bryta av det som händer i klassrummet, och detta är något jag verkligen har försökt ta med mig i kursen Retorik 100 poäng. Jag menar inte att det vi gör i klassrummet är tråkigt och saknar verklighetsförankring, absolut inte, snarare tycker jag att de får både en stimulerande och praktisk retorikutbildning med en god teoretisk grund att stå på. Vi gör många roliga och kreativa taluppdrag i klassen, men någon gång i bland kan både elever och lärare helt enkelt behöva en inspirationsinjektikon utifrån. Idag var det dags för en sådan!

Jag hade bjudit in Sara Lundberg, som studerar till retorikkonsult på Södertörns högskola, till en av mina retorikgrupper. Just denna grupp består av 25 elever från tre olika klasser i årkurs tre på samhällsprogrammet. Sara har kommit ganska långt i sin utbildning och har just nu som uppgift att ordna workshops i retorik i olika grupper och sammanhang, och min klass blev just en sådan grupp idag. Sara och jag hade kontakt innan för att stämma av en lagom nivå och vi beslutade att hon skulle gå igenom begreppet topos samt Bitzer och den retoriska situationen.

Sara engagerade eleverna jättemycket i både diskussioner och kreativa övningar och eleverna fick också chans att ställa frågor om hur det är att studera på universitetet och om utbildningen till retorikkonsult. En annan fördel med att ta in en gästföreläsare i klassrummet, är att jag får ta ett steg tillbaka och iaktta eleverna i lugn och ro. Jag tror kanske jag får syn på detaljer jag annars missar. En övning som verkligen tydliggjorde ett komplicerat begrepp (topos) och samtidigt förklarade kärnan i retorik på ett kreativt sätt vill jag dela med mig av här. Så här gjorde Sara:

Sara bad eleverna sprida ut sig på valfritt ställe i klassrummet. De kunde sitta, ligga på golvet, ligga på sidan på bänken, sitta på stolen, stå på bänken och så vidare. Vi spred ut oss så att vi stod med blickarna mot mitten av klassrummet, och sedan bad hon eleverna att blunda. Medan de blundade hämtade hon en låda med en grön växt i. Sara hade klätt lådan i olika typer av papper samt dekorerat den på olika sätt på olika sidor, och hon ställde sig i mitten och höll lådan framför sig. Detta innebar alltså att vissa såg lådan uppifrån, vissa såg den underifrån och vissa såg den knappt alls. Sedan bad hon eleverna blunda igen och så bytte hon ställning och plats. Detta upprepades några gånger.

Utifrån detta fick Sara igång en diskussion om både topos och den retoriska situationen. Jag måste ta hänsyn till att talare och åhörare kanske har olika perspektiv och referensramar, och om jag verkligen ska lyckas övertyga måste jag försöka se på frågan ur min publiks synvinkel. Sara ville lyfta fram att det är en viktig utgångspunkt inom retoriken att alltid möta publiken där den är. Vi måste gå till den plats där den vi ska övertyga befinner sig och använda ett språk och ett innehåll som passar denna plats. Sara ställde följande frågor till klassen efter att de hade fått titta på lådan:

• Vad ser du? Ser du samma sak hela tiden? Hur skiljer sig det du ser åt beroende på var du befinner dig?
• Vad betyder denna övning?
• Vilken betydelse har denna övning för retoriken?
• Om vi byter lådan mot något annat, ett ämne eller en person, till exempel tiggaren du ser utanför ICA varje dag när du är på väg hem från skolan, vad händer då?
• Hur kan jag ”gå in i” lyssnarens topos för att lyckas bättre?
• Hur kan du använda dig av detta i ditt nästa tal?

Utifrån detta kom vi in på perspektiv och synvinklar och hur viktigt det är att använda sig av den retoriska situationen. Eleverna fick göra många fler övningar utifrån toposbegreppet men övningen med lådan tydliggjorde begreppet extra mycket, tycker jag. Jag måste alltid hitta det perspektiv min lyssnare har och inte skrika ut mitt budskap från platsen jag befinner mig på, utan gå över till min lyssnare, ta personen i hand och med hjälp av rätt innehåll och språk leda honom eller henne fram till den punkt jag vill. Bildligt talat alltså:-) Är inte detta något som är högst relevant för oss lärare i klassrummet också? Att vara lyhörda för var eleverna befinner sig, vilken bakgrund och vilka referensramar de har? Hur ser de på mitt budskap och hur kan jag möta dem där de befinner sig? Jag kommer definitivt att använda den här övningen med mina andra klasser. Måste bara pyssla en låda först:-)

Japp, tittar man noga på bilderna ser man att det ligger elever på golvet också – för att få nya perspektiv. Vilken betydelse har olika perspektiv för oss som retoriker i olika situationer? Det var fokus på dagens lektion.

Åsa