Skönlitteraturen och samhället

Som jag har skrivit om i tidigare inlägg så läser en av mina klasser i årskurs två på samhällsprogrammet just nu Thérèse Raquin eller Den unge Werthers lidanden. Nu har vi kommit ganska långt i romanerna och som avslutande uppgifter ska eleverna längre fram dels delta i ett boksamtal, dels hålla ett försvarstal (”En författares försvar”) där de ikläder sig rollen av författaren och skriver och framför ett tal där de försvarar sitt verk och sitt syfte inför en kritisk samtida publik. Inför uppgifterna är det inte bara viktigt att eleverna läser romanen utan också förstår romanens plats i litteraturhistorien. I det centrala innehållet i kursen Svenska 2 står det att kursen ska behandla…

”relationen mellan skönlitteratur och samhällsutveckling, dvs. hur skönlitteraturen har formats av förhållanden och idéströmningar i samhället och hur den har påverkat samhällsutvecklingen.”

… och detta tycker jag att jag kom åt under dagens lektion när vi gemensamt närläste inledningen/företalet i romanerna i mindre grupper. Utifrån arbetet med detta centrala innehåll ska eleven utveckla förmågan att…

diskutera ”stil, innehåll och bärande tankar” samt ”samband mellan skönlitteratur och idéströmningar i samhället”.

I övrigt brukar jag i dessa sammanhang använda UR:s serie ”Hej Litteraturen!”. Dessa program fungerar utmärkt för eleverna att se hemma som en läxa, gärna i kombination med en frågeställning som knyter an till romanen och programmet. Jag använder dem också på lektionstid då jag vill dela upp klassen i grupper och skapa olika ”stationer” under lektionen.

Lektioner med stationer skapar variation

Vi har ju långa lektionspass på min skola så att dela upp klassen och köra just stationer är mycket tacksamt eftersom det blir ett effektivt och varierat sätt att arbeta på. På sådana lektioner delas eleverna in i grupper i början på lektionen och gör de olika stationerna tillsammans med gruppen. Idag hade vi ett sådant här stationspass där stationerna var följande:

Station 1: Gemensam gruppläsning i romanen med hjälp av lässtrategikort. (Läs mer här). Denna grupp är nu vana och klarar detta självständigt.

Station 2. Diskussion och reflektion i portfölj. Eleverna får frågor att utgå ifrån i våra gemensamma lektionsanteckningar och dessa knyter ofta an till de andra stationerna. Eleverna diskuterar gemensamt och antecknar i sina digitala portföljer.

Station 3: Lärarledd gemensam närläsning. Elever är med mig i klassrummet och vi närläser tillsammans. Det är denna station jag ska berätta mer om i det här inlägget.

Lärarledd gemensam läsning

Dagens lärarledda station syftade till att ta oss an inledningen till Den unge Werthers lidanden, skriven av Bengt Holmqvist, och företalet till andra upplagan av Thérèse Raquin, skrivet av Émile Zola. Dessa två texter är viktiga för att eleverna ska förstå verket fullt ut, och författarens samtid. Närläsningen är också förberedande inför elevernas taluppgift (”En författares försvar”). Så här gick jag tillväga: 

Idag kom eleverna till min lärarledda station i grupper om ungefär åtta personer. Vid sådana här tillfällen sätter vi oss i ring eller gemensamt runt ett bord och har böckerna framför oss. Ibland läser jag och ibland turas vi om att läsa. Jag har i förväg funderat på vad jag vill att läsningen ska mynna ut i, vilka textpartier vi ska fördjupa oss i och vilka frågor jag ska ställa till klassen. Det blir ungefär 3-6 lässtopp beroende på hur lång tid vi har och hur ofta jag stannar, men idag hann vi med hela sex lässtopp på en dryg halvtimme. Eftersom vi inte är så många i varje grupp brukar elever våga tänka och reflektera högt, men om diskussionen går trögt gör jag små bikupediskussioner så att alla blir aktiva. Idag var det huvudsakliga syftet att eleverna skulle få syn på hur verket mottogs av samtiden, och vilket som var författarens syfte med romanen. I samband med närläsningen av inledningen till Den unge Werthers lidanden diskuterade vi bland annat följande:

Lässtopp 1: Hur uppfattades Goethe av samtiden? Vad menas med att ”Goethe själv är inte helt oskyldig till detta sakernas tillstånd”?

Lässtopp 2: Vilka eventuella likheter verkar finnas mellan karaktären Werther och författaren Goethe? Vad menar Holmqvist när han skriver att ”Goethe har aldrig varit en ‘författare för författare’?” (Detta ledde idag till en intressant diskussion om litteratur idag, och om vad som går hem hos kritiker respektive läsare).

Lässtopp 3: Vad får ni i detta stycke reda på om författarens avsikter med romanen?

Lässtopp 4: Om ni ledde detta samtal – vilken fråga skulle ni ställa på denna del i texten?(Vi diskuterade till exempel: På vilket sätt har historien ”i viss mån självbiografisk grund”? Vad får vi reda på om Goethes egna liv?)

Lässtopp 5: Vad betyder ”Sturm und Drang”? (Sökläs efter svaret). Vad vände sig denna ungdomsrörelse emot? Kan ni på något sätt koppla detta till vår samtid och/eller era egna liv?

Lässtopp 6: Varför var det så provocerande för samtida läsare att Werther jämför sina kärleksbekymmer med Kristi lidande och självmordet med dennes död på korset? Vad verkar det vara i Goethes språk som provocerar? Varför blev Werther en hjälte för andra? På vilket sätt kan ni relatera till detta?

Jag brukar försöka ställa olika typer av frågor som gör att eleverna behöver söka efter svar i texten, förstå svåra ord genom att använda sig av sammanhanget, läsa mellan raderna och/eller koppla idéer och tankar till sig själva och sin egen verklighet. På så vis tränar eleverna olika strategier för att närma sig en text. Det är en balansgång i hur mycket jag som lärare ska styra i den här typen av läsundervisning, och tanken är ju att eleverna ska träna sin egen läskompetens, och därför finns det också en tanke med att jag låter dem komma på egna frågor, formulera oklarheter och/eller försöker ta reda på svåra ord genom att läsa om, fråga varandra, se till sammanhanget… Som litteraturintresserad lärare får jag ibland ”hålla tillbaka” för att inte servera svar eller prata för mycket :-).

Fördelar med lärarledd läsning

Det finns flera fördelar med lärarledd gemensam läsning, tycker jag. Det brukar bli fokuserade diskussioner och mycket aktivitet och vi fördjupade oss idag på lite andra frågor än de frågor de tidigare har diskuterat i samband med läsningen. En annan fördel är att jag känner att jag hinner se och prata ordentligt med alla. Eleverna brukar också uppleva att de utvecklar en större förståelse för textens innehåll och de utvecklar sin förståelse för hur läsning av svårare text kan gå till. Dessutom blir detta direkt återkoppling till mig som lärare: Var befinner sig eleverna just nu? Vad behöver jag förändra i min undervisning för att de ska ta sig närmare målet?

LÄSstrategier och LÄRstrategier

Astrid Roe har ett mycket intressant kapitel i sin bok Läsdidaktik som heter ”Lässtrategier – Lärstrategier” som inleds med följande:

”Det har aldrig varit något tvivel om att skolan har ansvaret för att eleverna ska lära sig läsa, men skolan har också ansvar för att göra eleverna förmögna att använda läsningen till att lära sig. Läsning och lärande hänger på så vis samman, och mycket av det som karaktäriserar bra och strategiskt lärande kan lätt överföras till läsning”. (s. 105).

Lektioner med gemensam läsning gör eleverna medvetna om den egna lärprocessen och de utvecklar kunskap om strategier att använda i läsningen av text. Därför tror jag gemensam läsning kan fungera som inslag i alla ämnen och jag använder mig själv en del av detta i psykologi (även om jag vill göra det ännu mer). Samtalen går att variera i all oändlighet beroende på vad det är vi läser och vad jag vill att eleverna tränar på. Att engagera med spännande frågeställning och med röst och inlevelse i högläsning är sådant som kan göra att arbetet inte blir mekaniskt och uppfattas som tråkigt.

 

Tyst läsning och undervisning i lässtrategier

Barbro Westlund har ju ett avsnitt i sin bok Att bedöma elevers läsförståelse som lyfter fram effekterna av tyst läsning jämfört med undervisning som aktivt stöder elevers utveckling av läsförståelse. Det har visat sig att det inte räcker att ge tid i skolan till tyst läsning, eller uppmuntra elever att läsa mer på egen hand. Westlund skriver:

”De elever som inte känner engagemang eller motivation att läsa på egen hand i skolan, eller inte har utvecklat tillräcklig förmåga att göra det, gynnas inte av att läraren lägger mycket tid på tyst läsning. Dessa elever skulle istället gynnas av att läraren aktivt undervisar i förståelsestrategier” (s. 61).

Tänk om jag hade vetat om detta för femton år sedan, vad annorlunda undervisningen hade sett ut då!

Åsa