Att stötta skrivandet istället för att förenkla nivån

”Tänk dig att du som ambitiös ämneslärare märker att elever kan ditt ämne men stupar på språket. Du sänker därför nivån och förenklar språk och undervisning, men får reda på att det är fel väg att gå. Lösningen säger man istället är ett språkutvecklande arbetssätt, men hur går sådant till? Vi har sammanfört en NO-lärare med en svenska som andraspråkslärare. Och frågan är – kan en ämneslärare få elever att lyckas bättre – bara genom att jobba med språket?”

Detta är inledningsorden till ett av programmen (”Stötta skrivande”) i UR:s programserie Språket bär kunskapen, som jag verkligen rekommenderar. Jag har använt delar av programmet och serien när jag har utbildat mina kolleger i hur man kan arbeta med språk i alla ämnen.

En sönderklippt debattartikel – fungerar bra på en 1-1-skola!

När mina tvåor skulle skriva egna debattartiklar för ett tag sedan märkte jag att de var otroligt engagerade och insatta i de ämnen de skrev om. Men för att lyckas med sina texter fullt ut behövde många elever en extra påminnelse om vad som kännetecknar just debattartikeln som text. I årskurs ett märker jag att en del elever skriver på samma sätt oavsett text och de behöver helt enkelt stötting i att utveckla sitt skolspråk, och sin kännedom om texttyper. För att träna strukturen och språket ytterligare lite fick eleverna den här utmaningen av mig:

Idén till uppgiften har jag fått ifrån programmet som jag skrev om ovan, och uppgiften fungerar verkligen utmärkt på gymnasieelever också. Varför då? Jo, jag la märke till att när eleverna får texten uppklippt i bitar så måste de börja läsa och fundera på vilken ordning saker och ting ska komma i. För att lista ut detta behöver de leta information på flera olika nivåer. Övningen engagerade verkligen och jag märkte att grupperna hade lite olika sätt att ta sig an uppgiften. Vissa började läsa, andra tittade på rubriker, och några diskuterade språkliga uttryck som kunde signalera styckets plats. Tillsammans kompletterade de varandra i gruppen.

Från kreativ och lekfull övning till språkligt utmanande diskussion

Det är bra att tidsbegränsa uppgiften så att eleverna aktiveras ordentligt och gärna känner lite tidspress, och efteråt kan eleverna få jämföra sina resultat med en annan grupp, eller få argumentera för att deras lösning är ”den rätta”. De ska då använda utdrag ur texten (som har med språk eller innehåll att göra) som argument. På den här lektionen avslutades övningen med att jag tog upp originaltexten på projektorn och så tog vi ett stycke i taget och tittade då bland annat på sambandsord och kärnmeningar för att få ledtrådar om textens logiska struktur. Jag förklarade och använde också ord som textbindning och metatext. Har man gott om tid kan man dissekera varje stycke och granska innehållet och språket lite närmre. För att stötta elevernas språk- och kunskapsutveckling använder jag språkliga begrepp när vi pratar om text, men detta måste naturligtvis balanseras mot den nivå eleverna befinner sig på.

Återkoppling till både mig och eleverna

En stor vinst med den här övningen är att tävlingsinstinkten kopplas på vilket får eleverna att skärpa sina sinnen, fokusera och vara uppmärksamma. De elever som kanske har svårt för traditionell textanalys kan komma fram på ett annat sätt i en sådan här lekfull övning. Om grupperna inte är för stora blir dessutom många engagerade. Uppgiften ger mig återkoppling på olika sätt: Vad kan eleverna om textstruktur (på individnivå? på gruppnivå?). Vad säger detta om min undervisning? Vad behöver jag/vi arbeta ännu mer med? Detta är information som blir underlag till kommande lektion, eller kanske till och med för var den pågående lektionen behöver ta vägen. Återkopplingen kan också vara riktad åt andra hållet, det vill säga en kreativ och lekfull övning som denna ger mig möjlighet att bekräfta för eleverna, gärna på individnivå, att de har uppfattat strukturen och/eller har goda kunskaper om textbindning, eller stötta dem i att hitta andra vägar att angripa texten på.

När vissa kör fast är det sättet jag ställer frågor på som kan blir avgörande. De flesta frågor fungerar bättre än ”Går det bra?” och exempel på återkopplande frågeställningar/uppmaningar/påståenden som synliggör elevens lärande eller relation till målet kan vara:

• “Berätta vad ni arbetar med just nu.”
• “Vad blir nästa steg?”
• “Var i processen befinner du dig?”
• “Hur ska du ta dig till nästa steg?”
• “Kan du sammanfatta i tre meningar vad du har gjort hittills?”
• “Vad känner du att du har koll på? Vad skulle du vilja ha mer hjälp med?
• “Jag ser att du har…”

Hanna Stehagen skriver i Språk i alla ämnen (2014) att i ”ett formativt arbetssätt är kontinuerlig återkoppling en absolut nödvändighet. Utan den blir inte bedömningen formativ.” En övning som den sönderklippta debattartikeln kan fungera som tillfälle för informellt bedömningsunderlag, och om jag ställer frågorna på rätt sätt och är medveten om hur min kommunikation kan påverka eleverna blir återkopplingen framåtsyftande. Återkopplingen kan alltså se ut på olika sätt och riktar sig både från mig till eleverna och från eleverna till mig, och jag tycker att en sådan här lektion skapar utrymme för båda. Detta är en typ av återkoppling som signalerar både höga förväntningar och att jag tror på elevens egen förmåga.

Som jag berättat om i tidigare inlägg brukar jag avsluta lektionerna med att eleverna självständigt får reflektera och sammanfatta i sin digitala portfölj utifrån frågor jag ger dem. Med en sådan avslutning på lektionen kan eleven själv få beskriva vilka framsteg som gjorts under lektionen och genom att sätta ord på vad vi har gjort tränas eleven i just självständigt lärande (Dylan Wiliams, Att följa lärande, s. 170). Detta blir också ytterligare återkoppling till mig som jag tar med mig inför kommande lektion.

Pauline Gibbons 

Jag planerar i stor utsträckning min undervisning med stöd i Pauline Gibbons böcker. Även om vi på vår skola har ganska få elever som läser svenska som andraspråk bör undervisningen planeras så att stöttningen når alla. Även om Gibbons i stor utsträckning skriver ur ett andraspråksperspektiv lämpar sig det didaktiska förhållningssättet alla elever som ska ta sig an allt mer avancerade texter och texttyper på gymnasiet. Gibbons skriver i Lyft språket, lyft tänkandet – Språk och lärande att det handlar om att…

”öka förväntningarna på vad eleverna kan uppnå” och ”om engagemang för och utveckling av litteracitet i en kognitivt krävande undervisning, där tänkande värdesätts och samtliga elever, inklusive andraspråkseleverna, ges möjlighet att tänka kreativt, använda information i nya sammanhang, arbeta undersökande och bygga upp kunskap genom utvecklande samtal. Detta kräver stöttning och hjälp för att eleverna ska bli framgångsrika.” (s. 23).

Vidare lyfter Gibbons den viktiga frågan om förväntningarna på eleverna och argumenterar för att ”kognitivt krävande undervisning fodrar att vi är medvetna om vilka förväntningar vi har på eleverna och att vi vågar ställa högre krav på dem.” (s. 24).

Genom att göra kreativa övningar som den med den sönderklippta debattartikeln och kombinera detta med ett kognitivt och språkligt utvecklande samtal där begrepp som kärnmening, sambandsord och metatext används, skapar jag utrymme för eleverna att utifrån sina egna förutsättningar både undersöka och reflektera. Vidare signalerar jag till eleven att jag har höga förväntningar på dem och att jag tror att alla har potential att lära mer. I detta avseende anser jag att både Pauline Gibbons och Carol Dweck är betydelsefulla för mitt förhållningssätt i klassrummet.

Kritiska skolperioder och språkluckor som skapar hinder för lärande

Pauline Gibbons lyfter ju också att forskning visar att elever som kommer från olika bakgrunder och förutsättningar har med sig olika språkbruk in på gymnasiet. En del har redan en språklig kompetens och andra har det inte, och då saknas den ”bro” som leder eleven över till skolspråket. Min undervisning måste naturligtvis stötta alla elever oavsett bakgrund och jag märker att förhållningssättet och sättet att arbeta på som jag beskriver i detta och övriga inlägg om skrivande fungerar.

Vi som undervisar på gymnasiet bör vara medvetna om att denna tid för elever är vad Gibbons kallar en kritisk period eller en övergångsperiod då ”litteracitetskraven och luckor i andraspråket kan utgöra ett allvarligt hinder för skolarbetet”. Gibbons beskriver det så här:

”När eleverna går från högstadiet till gymnasiet måste de behärska ämnesrelaterat språk på hög nivå och en ständigt ökande mängd abstrakta begrepp i alla ämnen” (s. 27).

Åsa

(Texten vi arbetade med här var mina ”twitter-kollegors” text ”Stärk svenskans och litteraturens roll på yrkesprogrammen”. Vi arbetade på andra sätt med denna text också, och den är lite för lång om man som lärare är ute efter något att börja med. Denna klass har också kommit väldigt långt och jag ville att de skulle få något utmanande. En text som är bra att börja med är den som finns länkad här).