Om vikten av att som lärare visa hur man gör

Återigen har jag det utvidgade kollegiet på twitter att tacka för inspiration! Igår tipsade Anna Kaya om klippet ”I do, we do, you do” som jag även vill tipsa andra om i detta inlägg. Titeln på det korta programmet väckte för mig inte några omedelbara associationer till skola och pedagogik, så hade det inte varit för att just Anna Kaya delade detta hade jag nog inte tittat på det. När jag väl har sett programmet är ju titeln en mycket tydlig beskrivning av hur arbetet med att förbereda elever inför självständigt arbete kan läggas upp!

Skärmavbild 2015-04-09 kl. 14.27.43

I klippet möter vi läraren Lindsay Young, som undervisar grade 9-12 på Verdugo Hills High School. Den korta filmen handlar om vikten av att modellera och stötta i undervisningen, oavsett ämne. För mig som svensklärare är detta på många sätt mitt i prick på hur jag försöker lägga upp min språkutvecklande undervisning och arbetet med lässtrategier. Kika gärna på klippet här – det är bara tre minuter!

I do, we do, you do

För den som inte har tid och möjlighet att läsa Pauline Gibbons böcker om genrepedagogik och cirkelmodellen, eller till exempel Barbro Westlunds böcker om aktiv läsundervisning, sammanfattar klippet kärnan i dessa böcker tycker jag. Först gör jag det, sen gör vi det tillsammans, och till sist gör du det!

Skärmavbild 2015-04-09 kl. 14.27.08

En av de saker jag fastnade för speciellt i klippet var när Lindsey berättar om när hon ska introducera ett nytt område. Jag upplever själv att detta är en så kallad kritisk situation i klassrummet eftersom det är av yttersta vikt att inte tappa elever redan i inledningsfasen av ett moment. Lindsey menar att när hon introducerar ett nytt område så är det alltid någon som redan är med på noterna och förstår hur det ska göras (och inte sällan är det kanske just dessa elever som gör sin röst hörd?) men vi får inte glömma bort att det alltid finns elever som behöver modellering. (Här använder jag Barbro Westlunds begrepp ur Att undervisa i läsförståelse, s. 90: I läsförståelseundervisningen används tänka-högt-metoden när läraren modellerar sina egna tankeprocesser högt för eleverna). Som lärare är det viktigt att inte bara tala om vad eleverna ska göra och hur de ska göra det – utan också visa det. Åsa Söderström beskriver modellera och andra begrepp på ett tydligt sätt i inlägget ”Modellera och andra begrepp”.

Skärmavbild 2015-04-09 kl. 14.27.21

Detta är centralt i all den forskning jag läser om aktiv läsundervisning, och jag upplever att Barbro Westlund, Astrid Roe och Monica Reichenberg alla trycker på vikten av att tänka högt och visa. Lindsey Young pratar även om vikten av att vara vara tydlig med målet: Vart är vi på väg? Modelleringen svarar på frågan: Hur ska vi ta oss dit? Barbro Westlund skriver: ”Läraren visar hur olika läshinder övervinns genom att själv visa strategiska delsteg i sin egen läsförståelseprocess /…/ Eleverna får tillgång till mentala verktyg som hjälper dem att förstå svåra även komplexa texter”.

Ytterligare en sak jag fastnade för var att klippet visade en lektion med äldre elever och inte de yngsta barnen i skolan. Eftersom textutmaningarna i olika ämnen hela tiden ökar är detta ”tänk” viktigt på gymnasiet också. Jag brottas även med en hel del elever som har ett fixed mindset – de känner sig otrygga när de ska prova nya saker i skolan och när kraven höjs. Genom modellen ”I do, we do, you do” får jag med mig även dessa elever. Lindsey Young uttryckte i slutet av filmen att eleverna blir trygga i att lära sig nya saker, och alla elever hänger med. Tänkvärt, tycker jag!

Avslutningsvis tänker jag på att det är lektionen som är den viktigaste resursen. Därför är det ju så viktigt att vi läser och skriver i klassrummet, i skolan, snarare än hemma på egen hand. Då kan den här typen av stöttning ske. För att detta ska vara möjligt behöver tid frigöras och här har ju det flippade klassrummet en central roll. Efter att ha försökt planera lektioner med detta förhållningssätt i åtanke har jag nu börjat läsa Daniel Barkers Flipped Classroomdet omvända arbetssättet från Natur & Kultur. I kapitel 1 skriver författaren:

”I tio år kom mina elever till skolan för att se mig arbeta. De kunde se hur jag inledde lektionerna med ett experiment för att fånga deras nyfikenhet. Sedan följde en teorigenomgång och ofta visade jag också några räkneexempel som knöt an till teorin och experimentet och när jag var klar var det inte mycket tid kvar av lektionen”.

Skärmavbild 2015-04-09 kl. 14.30.55

Lektionen är en viktig resurs därför att eleverna måste få tid att arbeta i skolan. Det är ju först då jag får syn på vad de kan och vad de inte kan, så att jag kan anpassa min undervisning därefter. Ett sätt för mig att hitta tid för mer modellering i klassrummet och tid för eleverna att faktiskt utföra, är att korta eller plocka ut de långa teorigenomgångarna. Detta skapar mer tid för exempelvis gemensam läsning och träning. Som lärare har jag nog tidigare fastnat i att alltför länge stå och prata om vad och hur, och inte alltid kommit håg det här med att visa. Jag tror att om vi svensklärare som undervisar i läsning och läsförståelse kan ha detta klipp i åtanke när vi läser texter så är det ett steg framåt för eleverna!

Ha det fint!

Åsa Edenfeldt

Publicerat av

Jag är gymnasielärare i svenska och psykologi i norra Stockholm och författare till boken Läskompetens - lässtrategier för gymnasiets svenskkurser. Här på bloggen skriver jag om språkutvecklande arbetssätt, läsundervisning med äldre elever, digitalt läsande och skrivande samt naturligtvis undervisningen i mina ämnen. Välkommen hit!

One thought on “Om vikten av att som lärare visa hur man gör

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s