Hej!

Jag har bett några av mina kollegor på skolan att beskriva hur de har gått vidare med det språkutvecklande arbetet i klassrummet sedan våra gemensamma utbildningar. Först ut är filosofiläraren André Wikdahl, som också skriver om vilka utmaningar han upplever att eleverna möter i filosofiämnet. /Åsa Edenfeldt

Jag har arbetat som lärare i filosofi under åtta års tid. Filosofi är ett ämne där man traditionellt sett läser mycket text för att komma så nära källorna – filosoferna – som möjligt. Jag har under årens gång noterat en förändring i hur eleverna talar om sina läsupplevelser, och vilka svårigheter och utmaningar de beskriver att texterna ger dem. För åtta år sedan var den största utmaningen att förstå de idéer som filosoferna förde fram. Nu, om jag ska generalisera, är den stora utmaningen att läsa och förstå texten. Det har således skett en intressant – och oroande – förskjutning utav vad som bereder eleverna störst svårigheter. Många av de texter som jag använde i undervisningen för åtta år sedan, är inte längre möjliga att använda. Helt enkelt för att eleverna uppfattar texterna som för svåra.

De förändringar i läsförmåga som jag noterat är:

• Förändring i uthållighet. Eleverna förväntar sig att de ska förstå texterna direkt, och om de inte gör det så blir de frustrerade och ”ger upp”.

• Förmåga att läsa och förstå långa meningar. Komplex meningsbyggnad, t.ex. många bisatser, gör att texterna upplevs som svåra.

• Vokabulär. Elevernas vokabulär tycks mindre nu, och det är inte längre enbart filosofiska begrepp som försvårar läsningen. När jag talar med eleverna om texterna märker jag att ord som jag inte trodde skulle vara svåra att förstå faktiskt uppfattas som det av eleverna.

Vad ska man då göra för att hjälpa eleverna att bli bättre läsare inom ämnet filosofi? Jag har insett att jag måste arbeta aktivt med detta på följande sätt:

• Förförståelse. Vi diskuterar vad vi redan vet om ämnet, och vad vi kan förvänta oss av texten utifrån t.ex. rubriker och underrubriker.

• Högläsning av texter. Vi läser ofta texterna gemensamt. Efter varje stycke stannar vi och sammanfattar det viktigaste. Vi samtalar då utifrån frågor som: Vad är kärnan i det här stycket? Vilket är argumentet som förs fram? o.s.v.… (beroende på vilken text vi läser). Dessa punkter kan man skriva på tavlan, eller i ett gemensamt dokument.

• Avdramatisera läsningen. Jag poängterar att de inte kommer att förstå allt direkt, och framhåller att de måste läsa texterna flera gånger.

• Goda exempel. Jag visar hur jag själv gör när jag läser filosofiska texter, t.ex. anteckna i marginalen, ringa in ord i texten, rita pilar…osv.

• Begreppsförståelse. För varje moment i filosofi gör vi ordlistor med förklaringar på svåra ord och begrepp.

• Lässtrategier. Vi pratar om hur man läser texter; vilka strategier kan man nyttja? Hur gör man när man läser aktivt?

• Läs, läs, läs! Jag uppmuntrar mina elever att läsa på fritiden – och att läsa mycket! Det är viktigt att utmana sig själv, och t.ex. läsa svåra artiklar i dagstidningar.

Under lektionstid har vi även diskuterat vad som kännetecknar texterna i filosofi och hur de kan läsas, samt gjort gemensamma övningar kring detta, exempelvis följande:

Det är nog inte realistiskt att föreställa sig att det finns en quick fix som löser de utmaningar som jag beskrivit. Arbetet med läs- och begreppsförståelse är ett långsiktigt projekt, där målet är att eleverna ska utveckla förmågor så att de självständigt kan läsa och förstå texter. Framtiden får utvisa hur väl detta lyckas. Men om eleverna möter lärare som arbetar med de här frågorna i flera ämnen, så är nog chanserna att lyckas goda.

André Wikdahl