Gästinlägg: Språkutvecklande arbetssätt inom religionsämnet

Hej!

Vi fortsätter med fler gästinlägg här på bloggen, inom ramen för språkutvecklande undervisning. I det här inlägget berättar min kollega Jenny Bergman om hur hon lägger upp undervisningen i religionsämnet.

Skärmavbild 2015-10-23 kl. 20.45.59

Ovan: Åsa Edenfeldt och Jenny Bergman (Fotograf: Eva Gyllberg)

Religionskunskapen är ett ämne som ofta refereras till som ett “stoffämne”. Både Religionskunskap 1 och 2 är 50-poängskurser, och ändå brottas man som lärare med kunskapskrav i de olika momenten: världsreligionerna, etik, relationen mellan religion och vetenskap, samt en tydlig koppling till individens påverkan av olika livsåskådningar. Till detta hör att undervisningen ska förmedla:

  • ett historisk perspektiv,
  • ett samhälleligt nutida perspektiv och skillnader mellan Sverige och omvärlden,
  • en jämförelse mellan världsreligionernas världssyn, människosyn och gudsuppfattning,
  • samt en analys av hur religioner påverkar grupper, hela samhällen och enskilda individer.

På vår gymnasieskola ligger det även en utmaning i att den första religionskursen, för en del klasser, ligger under det första studieåret. För att undervisningen ska bli både bred och djupgående krävs det, enligt oss, ett arbetssätt som synliggör – inte i första hand stoffet – utan förmågorna som eleverna förväntas besitta i slutet av kursen. Stoffet kan eleverna tillskanska sig som bäst efter att de bemästrar ämnets förmågor, eller åtminstone bättre och bättre ju mer de ser vilka förmågor de förväntas kunna och använda sig av. Därför arbetar jag och min ämneskollegor för att kurserna ska ge eleverna just de här förmågorna och först vid kursens slut känna sig bekväma med religionskunskapens olika analyser.

Att synliggöra ämnets olika förmågor

En metod som jag och min ämneskollega Amanda Ohlén arbetat med är att kontinuerligt på lektionstid, synliggöra ämnets olika förmågor. En specifik övning, som vi utformat, passar bra att göra direkt i anslutning till en skrivuppgift eller ett salsprov som kommer att innehålla frågor av mer utvecklad karaktär – sådana frågor som i den gamla skolan kallades för essäfrågor. Amanda och jag delade under ett lektionspass ett Googledokument med eleverna med flera exempelfrågor och exempelsvar från tidigare elever. En fråga som besvaras är: Judendomen har överlevt både som religion och identitetsskapande kraft trots mer än 2000 år av bland annat antisemitism, diaspora och förintelse. Hur kan detta vara möjligt? En del av svaret ser ni i bilden nedan. De färgade partierna representerar olika förmågor, som är viktiga att behärska inom religionsämnet. Eleverna får då tid på sig att två och två läsa svaret och sedan diskutera och försöka komma fram till vad skillnaden är mellan de meningar som färglagts i orange, lila respektive rosa. Sedan följer en helklassdiskussion där smågrupperna, muntligt får redogöra för vad de tror är skillnaden mellan färgerna. Ofta förstår eleverna skillnaden, även om de inte kan verbalisera det, med rätt ord och begrepp. Läraren kan sedan bekräfta eller förklara.
Skärmavbild 2015-10-23 kl. 20.49.06

Den text som är färgad orange representerar när eleven endast redogör för information och fakta. De lila partierna representerar när eleven ger exempel utifrån den information man precis redogjort för, för att förtydliga och bli utförlig i sin redogörelse. De rosa partierna handlar om att eleven utifrån informationen och exempel drar en egen slutsats, det vill säga kommer fram till något själv.

Skärmavbild 2015-10-23 kl. 20.51.09

En förståelse för förmågorna och skillnaden dem emellan är betydelsefull att visa för eleverna – att de ser vad som förväntas av deras texter på olika nivåer. De högre kunskapskraven kräver utförliga och nyanserade svar och läraren kan, genom att synliggöra detta, lättare använda sig av förmågorna när hon eller han ger respons på elevers skrivarbeten eller muntliga presentationer. Det är lättare både för läraren att förklara och för eleven att förstå skillnaden mellan en text på E-nivå och en på C-nivå, genom att peka på  exempelvis bristen på exempel. Lika viktigt är det, att i religionsämnet, liksom i svenska och engelska, ge respons på texter medan eleven skriver, det vill säga när eleven är mitt i processen. Då får eleven möjlighet att se sin egen utvecklingspotential och faktiskt ta responsen till vara.

Att jobba med läsförståelse mot begreppsförståelse

Religionskunskapen har ett eget ämnesspråk och en kurslärare kan inte förvänta sig att alla elever besitter samma språkliga kompetens. Att arbeta aktivt med språkutveckling inom ramen för kursen är viktigt, men kan göras på många olika sätt. Detta tar dock tid och därför uppmanar jag alla att “ligga på” sin skolledning beträffande avsatt tid, för att kunna utveckla  språkundervisningen i samråd med sina ämneskollegor.

Jag och Amanda Ohlén har under det senaste året arbetat med att för oss själva utkristallisera vad vi förväntar oss att eleverna ska kunna. Vi har sammanställt begrepp utifrån olika moment i kursen: etikens begrepp, världsreligionen islam begrepp och så vidare. Men vi har även analyserat våra läromedels texter och den repertoar av ord som dessa använder. Detta för att skapa oss en helhetsbild av det ordförråd som religionsämnet rymmer, både verb och substantiv.

Skärmavbild 2015-10-23 kl. 20.52.00

Med anledning av de sjunkande resultaten vad gäller svenska elevers läskompetens, måste läraren, som sagt, iaktta när elever inte hänger med eller kan ta till sig alla de ord som används i religionsämnets texter. Det är en del av religionslärarens uppdrag att göra eleverna till vana läsare av det egna ämnets litteratur. Urkundstexternas struktur, ordval och bildspråk är därför en stor och viktig källa till läsundervisning. Högläsning och diskussioner kring hur bildspråk kan tolkas är en metod. En annan är att, enligt Abrahams barns undervisningsexempel, dramatisera religiösa berättelser och eventuellt sätta in dem i en modern kontext. Ibland måste eleverna så klart få läsa enskilt och under tystnad, men religionundervisningen har mycket att vinna på att coacha eleverna i läsförståelse: att be dem finna vilka verb som ofta återkommer i läroboken, att be dem hitta verb som är typiska för religionsämnet, att fråga vilka av dessa verb som de känner att de behärskar och vilka de inte behärskar. När eleverna själva ser vad de behöver “kolla upp” eller “slå upp” blir de mer och mer självständiga i sitt lärande. Men till en början kräver detta stor lärarnärvaro, i lästräningen.

Många religionslärare utgår ifrån begrepp då man försöker förmedla en religions grundtankar. I detta finns stora möjligheter att verkligen jobba med ämnesspråket, på ett varierat sätt. Jag brukar jobba utifrån ett dokument där världsreligionernas centrala begrepp finns samlade. Sedan varierar jag hur jag och klasserna arbetar med respektive religions begrepp. Hinduismens begrepp presenterade jag, i en lärarledd genomgång, detta år. Eleverna fick sedan i uppgift att två och två skapa en mening som sammanfattar religionen, och som innehåller så många begrepp de kan få med, exempelvis samsara, Brahman, atman, karma, moksha och hindu. När de sedan fick se på dokumentärserien Från Sverige till himlen (avsnittet där man besöker en svensk hindu i Jönköping) uppmanades de att försöka koppla ihop de begrepp de fått förklarade för sig med kvinnan i dokumentärens tro. De fick direkt efter dokumentären skriva en kort reflektion, där de skulle använda minst fem av hinduismens begrepp. Man kan sedan med fördel låta eleverna läsa varandras reflektioner och sedan komplettera sina egna. Att inkludera kamratrespons blir därmed ett sätt att förmedla till eleverna att kunskap är något som växer, och att det finns utrymme att “lägga till” och utvecklas. Man måste inte kunna allt direkt. Här är ett elevexempel från reflektionsuppgiften:

Nayana berättar flera gånger om hur gud finns i allt. Enligt hinduism finns en del av brahman, världssjälen, hos alla människor. Denna del kallas atman. Tanken på reinkarnation är central för Nayana. Hon berättar om hur alla i hennes familj haft bra karma i sitt förra liv i  och med att dom i detta försetts med en bra omgivning och en fin familj. Puja är en ritual som Nayana genomför varje morgon. Det gör hon för att få kontakt med gud. En annan sak hon gör för att få kontakt med gud är hatha yoga eftersom att hon mediterar samt gör yoga positioner.

En annan elev fick även med denna viktiga reflektion:

Nayana tror endast på en Gud vilket gör hennes religion monotestisk. Hon dyrkar flera olika bilder av Gud men det är inte Polyteism då Nayana tror på en Gud som avbildas på olika sätt och inte flera olika.

När jag arbetar med begreppen i de andra religionerna ber jag ibland olika elever att i par presentera olika viktigt begrepp (ett begrepp per par), till exempel nirvana eller mandala, inför hela klassen eller i tvärgrupper. Då ska de skapa en kort presentation – med ett presentationstekniskt hjälpmedel – innehållande både ord och bild. När eleverna sedan, genom varandra, fått en störreinsyn i grundtankarna hos till exempel buddhismen, följer en uppgift där de återigen uppmanas att använda sig av begreppen. Att gå från att kunna begreppen till att kunna använda sig av begreppen är enligt mig en väg till förståelse och en språkutvecklande undervisning.

Skärmavbild 2015-10-23 kl. 20.53.18

Jag tror på att träning, repetition och variation i hur man angriper religionernas språk och vokabulär kan göra undervisningen mer framgångsrik och språkundervisning till en naturlig del av religionsämnet.

Att gå från läsning till eget skrivande

Att jobba med texter, läsning av olika texter, ordförråd och skrivande är även en del av religionsämnet. I arbetet med att tydliggöra vårt ämnesspråk och att fokusera mer på språkutveckling har vi religionslärare på Täby Enskilda gymnasium även sammanställt olika skriv- och strukturmallar som ska underlätta och synliggöra strukturen i de texter som eleverna förväntas producera inom ramen för kursen. I Religionskunskap 1 jobbar vi med lättare utredande texter, medan Religionskunskap 2 kräver ett mer gediget arbete med källhänvisning, källkritik och vetenskapligt skrivande. Här kan ni se mallarna: RELIGION Skrivmallar. Det är vår övertygelse att eleverna genom tydliga uppsatsmodeller kan producera mer koncentrerade och därmed djupgående texter om religion, religionernas uttryck och tankar. Större skrivuppgifter i Religionskunskap 1, som jag brukar ha som ett moment på vårterminen och som baseras på en jämförelse mellan två abrahamitiska religioner, är tillfällen då processarbetet och förmågorna står i fokus. Jag brukar ha tydliga hållpunkter då utkast av uppsatserna ska “vara klara”. Dessa får de mycket skriftlig respons på, som kommentarer i sina delade Googledokument eller lärloggar, som vi kallar dem. Några elever kanske behöver arbeta med att exemplifiera mer, men andra behöver utveckla sina egna slutsatser, som i denna jämförande uppsats är i form av likheter och skillnader.

En annan uppskattad skrivuppgift är att låta eleverna skriva noveller utifrån en religiös ungdoms perspektiv. Detta är en metod som läraren kan applicera på vilken religion som helst, man kan låta eleverna välja själva och det är framförallt ett tillfälle då eleverna utmanas i att förstå människan, individen, bakom tron. I själva uppgiften och arbetet med denna trycker jag på följande:

Skärmavbild 2015-10-23 kl. 20.55.20

Förra året skrev en elev som jag undervisade i Religionskunskap 1 en novell om en muslimsk och en kristen tjej och hur deras familjer har svårt att acceptera varandras trosföreställningar, samt hur tjejernas syn på sig själva påverkas av att de älskar någon som inte tillhör samma tradition som de själva. Novellen Kan man lägga sitt hjärta i fel persons hand, lägger jag mitt hjärta i din publicerades i skoltidningen Tegazine. Här finns novelluppgiften, samt den jämförande texten förklarad: REL1 Skrivuppgift om de abrahamitiska religionerna.

Religionskunskapen är ett stoffämne, och därmed är det oundvikligt att kurserna innehåller en del textmassa. Detta ska man inte undvika. Men genom att angripa texterna på olika sätt, att coacha i läsning och att ha fokus inställt på att använda ämnesspråket, tror jag att alla elever kommer att utvecklas – som analytiker, skribenter och läsare. Detta trots att det bara är 50-poängskurser.

Jenny Bergman

Publicerat av

Jag är gymnasielärare i svenska och psykologi i norra Stockholm och författare till boken Läskompetens - lässtrategier för gymnasiets svenskkurser. Här på bloggen skriver jag om språkutvecklande arbetssätt, läsundervisning med äldre elever, digitalt läsande och skrivande samt naturligtvis undervisningen i mina ämnen. Välkommen hit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s