Så lyckas du med fallanalysen!

På vår skola läser samhällseleverna Psykologi 1 redan första terminen i ettan. Det märks att många är sugna på detta nya och spännande ämne, men många tycker också att det är svårt. Att redogöra för och värdera olika perspektiv, och att på ett välgrundat sätt diskutera komplexa frågor om arv och miljö, blir väldigt utmanande för många. Ämnet psykologi bjuder verkligen in till att arbeta med fallanalyser av olika slag, och jag och min kollega använder oss en hel del av sådana i båda psykologikurserna, både som träning på lektionstid och i formella bedömningssituationer. Fallanalyser kan ju också varieras i oändlighet – de kan utgöras av en kortare text, en inspelad intervju, verkliga eller fiktiva berättelser.

De senaste åren har det blivit allt tydligare för mig att det inte spelar någon roll hur mycket eleven pluggar inför ett prov om de inte har strategierna för att utföra en fallanalys. Att utföra en sådan är ju faktiskt en ganska avancerad process som involverar många steg för eleven. Jag upplever det som att de är ovana vid det här när de kommer från högstadiet och därför blir det också min uppgift att träna dem i detta, och att synliggöra de processer som är involverade. Hur hittar vi viktig information i fallet? Hur kan jag koppla detta till mina psykologikunskaper? Hur ska jag svara för att vara tillräckligt utförlig?

I den Psykologi 2a-kurs jag nu undervisar i ägnade vi dagens lektion till att verkligen träna oss i detta. Vi har i tre veckor arbetat med psykisk ohälsa, psykiska störningar och arv och miljö, och i samband med detta också fokuserat på orsaker, perspektiv och behandlingsalternativ. Snart är det dags för en formell bedömningssituation på lektionstid och inför detta ville jag ge eleverna möjlighet att träna sig ännu mer i att på ett strukturerat vis analysera ett fall. Även om de har gjort det i Psykologi 1 blir fallen mer komplicerade och det skadar inte att synliggöra processen även långt in i kursen. Jag har skrivit den här steg-för-steg-modellen till eleverna i Psykologi 2a att arbeta utifrån:

Så lyckas du med fallanalysen

I början av passet läste jag det fall vi skulle ägna lektionen åt högt och utifrån det fick eleverna i par plocka ut information som gav oss ledtrådar om sjukdomstillstånd och orsaker. Sedan arbetade vi vidare med sjukdomen depression (som fallet handlade om) på lite olika sätt och efter det fick eleverna sätta sig en stund i grupper om tre personer och göra efterföljande steg i analysmodellen. Just den här gruppen består av enbart arton elever vilket gör att vi hinner med väldigt mycket på våra 150-minuterslektioner.

Jag delade klassen i två delar och sedan satt en grupp i taget med mig i cirka 30 minuter och diskuterade fallet utifrån diagnos och symptom, orsaker och behandlingsmetoder. Diskussionen handlade naturligtvis om just dessa bitar, men minst lika mycket om hur vi hittar information, hur vi kopplar denna information till fallet, hur vi ser till att svaren blir välgrundade, utförliga och nyanserade. Eleverna fick hjälpa varandra att skapa svar och det blev mycket “tänka högt” och “tänka om” i diskussionen. Allt vi kom fram till sammanställdes i ett gemensamt dokument.

Jag var tydlig med att syftet med lektionen var att träna oss i hur man gör en fallanalys och hur vi kan formulera våra svar och organisera våra tankar. Efteråt fick klassen reflektera i sina portföljer i Google Drive och övningen hade varit givande. För en del blev det en bekräftelse för att deras strategier fungerar, och för andra blev tydligare hur man kan arbeta effektivt mot målet. De fick också en chans att lära av varandra och ”se hur andra gör”. Jag tror att det här sättet att arbeta ger eleven en tydligare känsla över att de äger sitt lärande, för de förstår hur något kan göras när vi arbetar tillsammans med strategierna. Det blir också ett sätt för mig att arbeta tillsammans med klassen, ungefär som när jag modellerar lässtrategier. Övningen blev därmed också en informell bedömningssituation då jag dels fick mycket kunskaper om vad eleverna har lärt sig hittills inom just klinisk psykologi, dels fick syn på vad vi behöver träna mer på.

Åsa

Publicerat av

Jag är gymnasielärare i svenska och psykologi i norra Stockholm och författare till boken Läskompetens - lässtrategier för gymnasiets svenskkurser. Här på bloggen skriver jag om språkutvecklande arbetssätt, läsundervisning med äldre elever, digitalt läsande och skrivande samt naturligtvis undervisningen i mina ämnen. Välkommen hit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s