“Får jag ha manus med mig fram?”

Om den komplicerade publikkontakten och självskattningsmallar

“Får jag ha manus med mig fram?” Ja, detta är nog den vanligaste frågan som jag får av elever i alla olika sammanhang där vi arbetar med muntlig framställning. Kanske finns det en och annan svensklärare som känner igen sig? Medan eleverna nog åtminstone till en början förväntar sig ett tydligt “ja” eller “nej” som svar på denna fråga, anser jag ju att den är betydligt mer komplicerad än så. Till att börja med vet ju alla vi som har bedömt muntliga framföranden att ett framförande utan manus inte automatiskt innebär god publikkontakt. Jag har sett fantastiska tal där eleven har haft en bunt A4-papper med sig upp, och jag har sett tal där eleven har gått upp utan minsta stödkort men begränsats av nervositet och talat med “innantillkänsla”. Samtidigt finns det ju en tydlig koppling mellan “bundenheten till manus” och åhörarkontakt. Så hur kan jag få eleverna att lyckas med sin publikkontakt? För att den träning vi gör på lektionstid är det viktigt att eleverna förstår vad som förväntas av dem och hur de kan nå sina mål.

“Med tydliga mål kring vad vi vill uppnå och hur, övning i samarbete, kontinuerlig återkoppling och rimliga deadlines skolas eleverna in i ett arbetssätt som de flesta arbetsuppgifter i samhället redan präglas av. Genom tydliga målbeskrivningar, instruktioner, arbetsstrukturer och god förankring i eleverans förförståelse behöver eleverna inte lägga energi på att försöka begripa vad som förväntas av dem. De kan lägga fokus på arbetsprocessen istället”. Så beskriver Hanna Stehagen, författare till Språk i alla ämnen (s. 79), hur tydliga mål kan skapa en optimal lärandesituation. Hanna är en av mina främsta pedagogiska förebilder och en person jag flitigt hänvisar till i de utbildningsuppdrag riktat till lärare som jag får på min egen skola. Jag använder ofta hennes bok när jag planerar mina lektioner. Hur kan jag, utifrån dessa premisser, hjälpa eleverna att lyckas med åhörarkontakten i klassrummet?

I kunskapskraven för Retorik 100 poäng framgår det att eleven ska ha “viss åhörarkontakt” för att nå betyget E, och “god åhörarkontakt” för att nå C-nivå. Hur kan jag tydliggöra skillnaden mellan viss åhörarkontakt och god åhörarkontakt för eleverna, och för mig själv? Vad är det jag bedömer när jag bedömer åhörarkontakt? För att eleven ska ha en chans att utvecklas ska nästa steg i processen vara tydligt, och om målen är synliga och konkreta kan vi lättare diskutera och träna på strategier för att ta oss närmre målen. Med detta som drivkraft skapade jag en självskattningsmall för publikkontakt. Jag utgick från ett underlag som jag fått min fantastiska kollega Sue Tennander, som undervisar i engelsk kommunikation på Viktor Rydbergs Gymnasium, och vidareutvecklade den så att den blev relevant för retorikkursen:

Självskattningsmall för publikkontakt

Mallen har jag inte använt som en betygsmatris i vanlig bemärkelse, utan mer som ett sätt att synliggöra hur många olika sätt det finns att skapa publikkontakt på. Den var inget jag presenterade för eleverna första veckan utan i början av kursen diskuterar jag publikkontakt med eleverna och när vi fördjupar diskussionen inser de flesta att kontakten med åhörarna skapas av betydligt fler variabler än “bara” ett manus. I början av kursen gör vi flera talövningar med lite förberedelsetid och då brukar jag sätta upp mål för hela klassen (“i denna uppgift ska vi bara träna betoningar”, eller “nu är effektiva handrörelser och rak hållning det allra viktigaste”…).

Lite längre in i kursen presenterar jag denna självskattningsmall och inför andra uppgiften fick varje elev välja ut tre mål ur mallen att fokusera på i sitt nästa tal. Målen skriver de i sin portfölj i Google Drive och efter framförandet, som handlade om att berätta en anekdot, fick de utvärdera hur de hade lyckats med målen och varför. Inför nästa mindre taluppgift, som var en paruppgift (presentations- och tacktal), arbetade vi vidare med samma mål. Jag upplever att självskattningsmallen öppnar upp väldigt många olika möjligheter till att både reflektera och ge respons. Eleverna kan ju dela sina mål med varandra och klasskamraterna kan ge respons utifrån dessa. Dessutom kan eleverna utifrån sina egna mål se hur andra gör för att lyckas med samma mål. För en månad sedan började vi i båda mina retorikgrupper att arbeta med terminens hittills största uppgift:

Retorik: Säljande tal

Eleverna har fått agera mäklare och sälja hus. I arbetet med denna uppgift ägnar vi mycket tid till att diskutera hur man skapar ett tilltalande presentationstekniskt verktyg. Här är det inte själva tekniken som brukar begränsa eleverna. Vi behöver snarare fokusera på hur viktigt det är med enhetlighet, det vill säga att text och bild samspelar och att det finns ett tydligt tema i presentationen, när det gäller bildtyper, färger, formuleringar… Dessutom är det själva användandet av presentationen som är det svåra, och då är vi tillbaka till det där med publikkontakten igen. Presentationen är ju ett stöd för din publik – inte för dig som talare. Och använder du verktyget rätt får du bättre kontakt med din publik!

Inför uppdraget fick eleverna välja ut fyra nya mål att arbeta mot. Dessa skrev de som vanligt i sin digitala portfölj, alltså på samma ställe där jag skriver kommentarer under eller efter framförandet. Det blir på så sätt en direkt återkoppling för eleverna, samtidigt som vi kan gå tillbaka till målen och kommentarerna vid enskilda samtal. Det finns också en poäng med att de delger varandras mål, för då kan de använda målen när de ger respons till varandra. Genom att se hur andra gör och kan göra annorlunda och prata om detta i gruppen kan hela klassen lära tillsammans. Detta kräver dock ett tryggt klimat i gruppen!

I mina ögon blev detta arbete formativt på många olika sätt. Målet blev synligare och tydligare för eleverna. Eleverna kan sätta upp sina strategier för att ta sig närmre målet, samtidigt som de tydligare tar ansvar för sitt eget lärande. Jag får också tillgång till deras sätt att tänka och planera och kan styra min undervisning efter vad de behöver just nu. Jag kommer fortsätta att använda självskattningsmallen under resten av retorikkursen. Tack Sue Tennander för ett grymt samarbete (som vanligt)!

Skriv en bildtext

”Mäklarna” Furöstam och Grimstig är redo att sälja hus.

Åsa

Publicerat av

Jag är gymnasielärare i svenska och psykologi i norra Stockholm och författare till boken Läskompetens - lässtrategier för gymnasiets svenskkurser. Här på bloggen skriver jag om språkutvecklande arbetssätt, läsundervisning med äldre elever, digitalt läsande och skrivande samt naturligtvis undervisningen i mina ämnen. Välkommen hit!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s