När det blir utmanande

Det finns en bloggare vars nästa inlägg jag alltid ser fram emot och det är Toura Hägnesten. För er som inte känner till henne så bloggar hon om läs-, skriv- och språkutveckling inom ramen för sin tjänst som utvecklingslärare på Utbildningsförvaltningen, och för ett tag sedan skrev hon ett inlägg om Goda, självständiga läsare. De senare åren har jag arbetat allt mer aktivt med lässtrategier i mina klasser på gymnasiet, och att utveckla svenskundervisningen på bland annat detta sätt är en av uppgifterna jag har i min förstelärartjänst. På gymnasiet möter eleverna nya utmaningar i sin läsning och jag måste stötta dem i att erövra allt mer akademiskt utmanande texter. Hägnesten beskriver det så bra i sin blogg:

”Läsaren blir egentligen aldrig en färdig stjärnläsare. Varför? Jo, du blir en stjärnläsare på en viss nivå men det väntar alltid en ny nivå på dig” och ”Sammanfattningsvis utvecklas vi som läsare så länge vi lever. Allteftersom vi använder oss av olika lässtrategier förfinar och utvecklar vi vår användning av dessa.”

Mina samhällstvåor håller just nu på att ta ett språng till nästa nivå i sin läsutveckling. Hoppet från årskurs nio till årskurs 1 var utvecklande men hanterbart för de flesta elever som kom in på detta studieförberedande program med höga betyg, speciellt eftersom vi aktivt och medvetet arbetade med lässtrategier. Men nu, i början av årskurs 2, börjar det bli ganska utmanande med läsningen! När eleverna vill ha enklare böcker (”som vi läste i ettan!”) gäller det för mig att förstå varför de vill ha enklare böcker. Maaike Hajer betonar ofta hur viktigt det språkutvecklande perspektivet är, och att jag som lärare ska stötta eleverna i deras läsning, synliggöra språket och strukturen, och utmana dem kognitivt snarare än att välja enklare texter och enklare språk.

Under konferensen Fokus Förstelärare som ägde rum här i Stockholm i veckan, pratade förstelärarna och utvecklingsledarna Lotta Funnemark och Susanna Schoultz från Fenestra Centrum i Göteborg om kollegialt lärande. De menar att när det hos lärare uppstår tankar som “Jag har fastnat!”, “Är det bara jag som inte kommer vidare?” och “Jag fattar inte vad jag gör för fel!” är detta en viktig brytpunkt. Det är sättet att hantera dessa tankar som säger något om skolkulturen. Jag tänker att det egentligen är precis samma sak i klassrummet! Elevernas sätt att reagera inför nya kognitiva utmaningar i sin läsning kan formuleras i ungefär samma känslor, och sättet jag hanterar det på säger något om min undervisningskultur. I stället för att förenkla språket och texterna måste jag arbeta ännu mer med att förfina strategierna och lyfta diskussionen om hur texten kan hanteras. 

Den här utgångspunkten tar jag med mig in i nästa veckas lektioner med dessa klasser. Sammanställningen över vad goda självständiga läsare gör, blir bra att utgå ifrån. Flera av föreläsarna under Fokus Förstelärare hänvisade till Carol Dwecks forskning om fixed och growth mindset, något som vi ägnat en hel del tid åt på de pedagogiska utvecklingsmötena och studiedagarna på min skola. Jag tror nämligen att det är just ett ”fixed mindset” som styr flera av eleverna i just dessa klasser. (Läs gärna mer om Carol Dweck här eller här). Målet för nästa veckas svensklektioner blir alltså: Visa framgångsfaktorer och förfina strategier!

Fortsättning om hur det går följer…

Åsa