Om att ”få alla med på tåget” och att komma igång med att skriva debattartikel

I veckan fortsatte jag arbetet med debattartikeln i min tvåa, och denna gång hade vi med min skolas mått mätt en riktigt kort lektion, “bara” 70 minuter. ”Läxan” till detta pass var att lyssna på en flipp om debattartikeln som genre. Med sig i ryggen inför denna läxa hade de förra lektionens gemensamma arbete med att granska en debattartikel (vilket du kan läsa mer om här om du är nyfiken), så syftet med flippen blev mest repetition och lite fördjupning. När jag gör inspelningar gör jag väldigt enkla sådana och utgår då från en Google Presentation som jag gör en skärminspelning på, samtidigt som jag går igenom materialet sida för sida och utvecklar lite med exempel. De går inte att jämföra med alla snygga flippfilmer som många andra gör, men de blir anpassade till det som just vi arbetar med, och de är rätt tydliga i sin enkelhet. Största utmaningen är, tycker jag, att de inte får bli för långa! Eftersom jag har fått så många kommentarer och mejl (tack!) om förra inlägget tänkte jag beskriva hur vi arbetade vidare på lektion två. Så här la jag upp lektionen:

Jag ville inleda med att kolla av vilka som hade sett flippen och vad de hade fått ut av den. Jag hade två huvudspår i genomgången i flippen, varav det ena handlade om att belysa språket och strukturen i denna texttyp och det andra om retorikens betydelse i sammanhanget. Här gick jag igenom hur de kan använda partesmodellen och utgå ifrån ethos, pathos och logos, till exempel. Inledningsvis på lektionen delade jag snabbt upp eleverna i par och de som satt närmast dörren fick spela rollen av “flitiga och upplysta studenter” som hade full koll på flippens innehåll och dessa skulle berätta för klasskamraten, som fick ha rollen av “ovetandes och oförberedd student”, om vad de visste om språket och strukturen i en debattartikel under loppet av tre minuter. Eleverna i mina klasser uppskattar när jag delar ut roller och gör sådana här övningar med tydligt fokus för det blir lite liv och skratt i klassrummet och jag tycker det skapar ett engagemang. Personligen gillar jag att tydliggöra tidsbegränsningen för att få lite fart och effektivitet i klassrummet, speciellt i början av en lektion. Även om det är aningen högljutt under en sådan här övning vill jag påstå att det råder arbetsro (ett begrepp som för mig inte nödvändigtvis innebär tysta elever)! Här är presentationen som vi har utgått ifrån den här gången:

Svenska 2 Att skriva för att övertyga.

Skärmavbild 2015-01-31 kl. 19.39.09

Vilket är då syftet med den inledande övningen? Jag höll mig i bakgrunden och tjuvlyssnade lite och man kan ju nästan se på håll vilka som sätter igång direkt och börjar berätta och punkta upp. Detta ger mig en första vink om vilka som är förberedda och vilka som inte är det. Sedan bytte vi roller och denna gången fick den andra personen berätta för klasskamraten om vad retoriken har med debattartiklar att göra. Detta rollspel i par som vi alltså gjorde i två omgångar tog totalt sju minuter och satte igång klassen direkt. Om man tappade bort sig eller inte hade kikat på flippen hemma var det tillåtet att tjuvlyssna på andra eller öppna genomgången i presentationsformat och ha som stöd. Dessutom hade vi ju redan börjat med detta på lektionen innan så lite koll hade alla. Min upplevelse är att de som har lagt ner tid på att lyssna på flippen uppskattar att detta följs upp på något sätt och att förberedelse uppmärksammas. Jag är inte ute efter att “sätta dit” de som inte lyssnat på genomgången i förväg men det är ju inte fel om de snappar upp att det blir lättare att hänga med om de gör det nästa gång. Genom den här övningen får jag ju lite koll på vilka som förmodligen kommer att komma igång snabbt med skrivandet, och vilka som kan behöva lite extra stöd inledningsvis. Den säger mig också något om min undervisning – har eleverna snappat upp det jag ville från genomgången?

Efter det här fick eleverna öppna sina portföljer (digitala i google drive) och under dagens datum skriva om de hade tittat på flippen, och i så fall om ange om de “hade förstått” eller “fortfarande hade frågor”. Jag sa också att de som inte tittat skulle berätta detta och att detta inte har att göra med att jag ska värdera eller moralisera deras insats, utan för att detta är en viktig återkoppling till mig om min undervisning. Om en elev inte har har koll på debattartikeln som genre är det ju en väsentlig skillnad på om eleven inte har det för att han eller hon inte har gjort läxan (ännu:-)), eller för att eleven inte har förstått min genomgång i flippen, tänker jag. Vissa klasser föredrar att man balanserar upp med en genomgång av det viktigaste och att eleverna lyssnar på genomgången i förväg behöver inte alltid betyda att vi hoppar över detta helt och hållet på lektionstid.

Så här ser förstasidan i elevernas portföljer ut när de är tomma vid terminsstart: (Vi bygger sedan på dessa dokument med skrivuppgifter, inspelade tal och diskussioner, reflektioner, respons och så vidare…) så efter en termin brukar det finnas väldigt mycket information om elevens utveckling och lärande.

Skärmavbild 2015-01-31 kl. 19.43.27

Efter detta var det dags att introducera uppdraget, alltså själva uppgiftsinstruktionen. Det här är lite av ett kritiskt moment i klassrummet och jag får fundera på vilket sätt jag bäst ser till att alla greppar själva instruktionen. I ettan lutar jag åt att gå igenom instruktionen i helklass och läsa högt men i den här klassen som är både högpresterande och ganska självständig gjorde jag så här:

  • Jag berättar för klassen att de ska få läsa instruktionen.
  • De öppnar länken i lektionsanteckningarna och läser tyst för sig själva.
  • De får återberätta för varandra i bikupor vad de ska göra.
  • De får i paren komma fram till om de ha några frågor.
  • De bollar med en annan bikupa lite kort och ser om de kan svara på varandras frågor.
  • Vi tar resterande frågor i helklass.

Personligen tycker jag i årskurs två att detta tränar eleverna i självständighet och att kika efter en extra gång om svaret på frågan finns i instruktionen. De som är osäkra vågar också ta upp de de undrar efter om de är två som ställer frågan och först får höra efter med en annan bikupa.

I en av klasserna med samhällselever har eleverna fått välja ämne själva, eller utgå ifrån något av mina förslag (till exempel censur i litteratur), medan jag i den andra klassen som läser fördjupningskursen i psykologi har vävt ihop Svenska 2 och Psykologi 2a. Jag undervisar klassen i båda dessa kurser och har med andra ord ett fantastiskt samarbete med mig själv, ha ha! Klassen som skriver om psykisk ohälsa skriver om ett känsligt ämne och detta är en svår men också viktig diskussion. Att beröra känsliga ämnen utan att en enskild individ känner sig träffad är en balansgång för mig som psykologilärare hela tiden och jag hade nog inte valt detta ämne om jag inte känt mig trygg med att vi hinner fördjupa arbetet och diskussionerna kring psykisk ohälsa på psykologilektionerna. Här är den klassens uppgiftsinstruktion:

Uppdrag: Debattartikel.

Kunskapskraven finns med men jag brukar inte lägga ner supermycket tid på att gå igenom dessa i detalj i matrisform i klassrummet utan istället utifrån elevexempel eller i samband med genomgång synliggöra vad som krävs för vissa nivåer. Efter detta fick de komma igång med sin uppgift och läsa källorna de ska utgå ifrån på egen hand och börja skriva stödord och göra tankekartor. Eftersom vi arbetade tillsammans med den första texten nöjde jag mig med att påminna om de strategier vi använde då (skumläsa, sökläsa, närläsa) och att använda rubriker, bilder, faktarutor och kärnmeningar för att bekanta sig med texterna i första vändan. Eftersom vi har arbetat en del med referatskrivande, källhänvisning och textläsning i ettan får de nu prova att klara detta lite på egen hand.

Nästa vecka kommer eleverna att skriva sina debattartiklar på lektionstid och vi kommer nog att göra en del gemensamma språkövningar på tavlan för att träna det formella språket lite mer.  Jag ska lägga ytterligare lite fokus på nominaliseringar samt träna på hur man kan skriva “Jag tycker”-meningar på ett mer formellt sätt. Vidare funderar jag på att träna hur de kan göra om meningar som innehåller utropstecken, känslo- och förstärkningsuttryck till mer formella och retoriskt övertygande meningar. Men först får vi ju se hur det går när de skriver utkast! De som känner sig osäkra tar hjälp av skrivmallen för debattartikeln. En sak som jag vet med säkerhet att jag ska trycka på igen är sambandsorden:

Skärmavbild 2015-01-31 kl. 19.50.53

Vi hörs!


PS.
Använd gärna mina delade dokument, och källhänvisa till mig. Det är också jättekul om du hör av dig med respons! Tack för att du läste! 

Publicerat av

Jag är gymnasielärare i svenska och psykologi i norra Stockholm och författare till boken Läskompetens - lässtrategier för gymnasiets svenskkurser. Här på bloggen skriver jag om språkutvecklande arbetssätt, läsundervisning med äldre elever, digitalt läsande och skrivande samt naturligtvis undervisningen i mina ämnen. Välkommen hit!

5 thoughts on “Om att ”få alla med på tåget” och att komma igång med att skriva debattartikel

  1. Jag lånar också och källhänvisar till dig. Vilket suveränt jobb du gjort. Tack för all inspiration och praktiska tips du delar med dig av!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s