Vad betyder tillgången till och användandet av datorer i undervisningen för elevernas läsförståelse? Att det första inte automatiskt gynnar det andra blev tydligt idag när OECD presenterade sin analys av 2012 års PISA-resultat (där 4700 svenska 15-åringar deltog). Läs gärna Skolverkets pressmeddelande här om du inte har hunnit göra det än!

Eleverna får alltså inte bättre digital läsförståelse bara för att vi plockar in datorerna i klassrummet och börjar läsa på skärm. Egentligen inte så konstigt – eleverna utvecklar ju inte god läsförståelse bara för att jag ger dem texter på papper heller. Den läsforskning som jag har tagit del av (Westlund och Rasmusson bland annat) visar att det är lärarens undervisning i läsning som ger bättre läsförståelse, inte mer text eller mer läsning på egen hand. Samtidigt verkar den digitala läsförståelsen ha glömts bort i många 1:1-satsningar…

Att bli en 1:1-skola handlar alltså inte enbart om inköp av teknik, utan i allra högsta grad om att utveckla pedagogiken så att de möjligheter som datorn erbjuder kan tas tillvara. Detta betyder alltså inte att vi bör plocka ut datorerna ur klassrummet, utan snarare skapa förutsättningar för att använda dem på rätt sätt – så att elevernas lärande utvecklas och fördjupas. Vad betyder det för en skola som min – som sedan flera år arbetar 1:1? Vi har ett pågående arbete kring digital läsning i svenskgruppen – jag har skrivit mer om det i inlägget Läsning i en digital miljö. Men som ämnesledare och förstelärare hade jag dock önskat att det snart kom mer relevant forskning om digital läsning att utgå ifrån, så att fortbildningen för lärare kan fördjupas. Rasmussons Det digitala läsandet har, vad jag vet, varit det mest intressanta inom området hittills.

Jag rekommenderar alla att läsa Stefan Pålssons tydliga sammanfattning av OECD-rapporten på Omvärldsbloggen. I sitt inlägg går Pålsson noggrant igenom flera intressanta aspekter som kom fram i rapporten, bland annat följande:

”Schleicher pekar på två möjliga tolkningar av resultaten. Den ena är att det krävs ett intensivt samspel mellan läraren och eleverna för att de ska utveckla den förståelse och de tankeförmågor som krävs. Här kan tekniken ibland fungera som distraktion och inte som ett stöd. Den andra tolkningen går ut på att vi ännu inte utvecklat de metoder och arbetssätt som behövs för att verkligen dra nytta av de digitala möjligheterna i undervisningen. När vi använder 2000-talets teknik tillsammans med 1900-talets pedagogik, resulterar det i en sämre och mer ineffektiv undervisning. Den ena tolkningen utesluter inte den andra.

Men det här innebär inte att vi ska gå tillbaka till traditionell undervisning och överge tankarna på att digitalisera skolan, understryker Andreas Schleicher. Samhällslivet är digitalt och undervisningen ska hjälpa eleverna att förstå och hantera den verklighet som de lever i. Därför är det nödvändigt att eleverna blir medie- och informationskunniga, att de lär sig att hantera de faror och risker som finns på nätet och att de utvecklar de kunskaper och förmågor som är nödvändiga för att navigera och göra sin röst hörd i det komplexa digitala medielandskap som växer fram. Detta ställer krav på lärarna och på undervisningen.”

Med ovanstående i åtanke kommer jag att fortsätta driva detta arbete på skolan och i ämnesgruppen. Vi behöver få tid till att diskutera hur vi kan förhålla oss till de förmågor som krävs för digital kompetens i undervisningen. Dessa förmågor är ju, som jag skrev tidigare i september, följande:

• Traditionell litteracitet, det vill säga förmågan att läsa och förstå texter på papper.

• Multimodal litteracitet, det vill säga förmågan att skapa mening av den digitala textens multimodala uttryck, så som bilder, länkar, ljud och symboler, och förståelsen för att en digital text är mer än själva texten.

• Navigationsförmåga, det vill säga en förståelse för hur olika webbsidor är uppbyggda och en förmåga att på ett strategiskt sätt hitta det man söker.

• IT-förmåga, det vill säga förmågan att hantera en dator eller ipad och söka efter information.

• Förmåga att hantera information, det vill säga kunskap om textstrukturer och texttyper men även källkritisk förmåga och förmåga att tolka innehållet i texterna.

(Maria Rasmusson, Det digitala läsandet).

Här har jag samlat några andra av mina inlägg kring digitalt arbete.

Åsa Edenfeldt