Jag är precis hemkommen från Gislaved kommun där jag tillsammans med andra lärare har föreläst och haft workshop kring språkutvecklande undervisning. Gislaved kommun har vid den här läsårsstarten satsat stort och ordnat en utbildning för kommunens grundskolelärare i olika stadier – inklusive högstadielärarna. Detta blir startskottet för ett fortsatt kollegialt lärande kring läsförståelse och språkutveckling och kommunen har inför höstterminen på ett strukturerat sätt planerat in bland annat fortsatta inspirationföreläsningar och vidare arbete i såväl ämnesnätverksgrupper som arbetslag ute på skolorna.

Jag blir glad när jag tar del av den inbjudan som Gislaved har skickat ut till sina lärare. Kommunen engagerar sina lärare i en omfattande fortbildning som kommer göra skillnad för eleverna och de involverade skolorna har alla möjligheter att komma på djupet i sitt språkutvecklande arbete. Både elevers läsförståelse och språkutveckling angår lärare i olika stadier, inte bara svensklärare eller lärare i de yngre åldrarna. Men för att detta ska implementeras på djupet, och ”språk i alla ämnen” inte ska bli ett ”urvattnat modeord”, behöver vi i skolan få tid till fortbildning. Vi behöver dela goda exempel med varandra och utbyta erfarenheter.

Tidigare i augusti publicerades en angelägen debattartikel av Barbro Westlund och Gunilla Molloy: ”Alla ämneslärare i högstadiet måste undervisa i läsförståelse” (DN 3/8-2016). Här skriver forskarna att nya satsningar behövs för att stärka det språkutvecklande arbetet i svensk skola. De förklarar:

Alla högstadielärare borde verka som språkutvecklare i sitt skolämne och lärarnas fortbildning bör vara anpassad efter elevernas olika behov. Det är orimligt att ansvaret för fortbildning i dag ligger på den enskilda lärarens ork att skaffa sig den på fritiden.

I debattartikeln refererar Westlund och Molloy till en studie som jag brukar berätta om när jag föreläser för högstadielärare, nämligen en studie som genomfördes av LR 2014. Drygt tusen högstadielärare fick frågan om de ansåg att elever i årskurs 7 hade tillräckligt god läsförståelse för att klara texterna på högstadiet. 40% av de deltagande lärarna tyckte inte att eleverna hade ”tillräckligt god läsförståelse när de börjar åk 7”. Vad resultatet kan bero på skriver Westlund om i sin bok Aktiv Läskraft. Hon menar bland annat att de texter som eleverna möter på högstadiet är betydligt mer avancerade, samtidigt som läsförståelsen blir allt mer ämnesspecifik. När eleverna sedan kommer till gymnasiet skulle jag vilja hävda att ämnesspråket blir ännu mer avancerat, de akademiska formuleringarna vanligare och inte sällan rör sig textinnehållet allt längre bort från elevernas personliga referensramar. Vi gymnasielärare behöver därför också arbeta för att stärka elevernas läsförståelse.

I Westlunds och Molloys debattartikel kan vi också läsa att det bland lärare verkar finnas en osäkerhet kring begrepp som läsförståelse och läsförmåga, samt för lite kunskaper om på vilket sätt läsförståelse kan brista. När jag är ute på skolor brukar jag berätta om den frustration jag själv kände för fyra, fem år sedan, när jag märkte att eleverna saknade strategier för att ta sig vidare i läsningen när de körde fast, och att jag själv inte hade tillräckliga strategier för att hjälpa dem vidare när det inte hjälpte att läsa om. Många lärare idag vill inget hellre än att hjälpa eleverna bli bättre läsare, men om man inte har med sig de didaktiska verktygen från sin lärarutbildning, eller tiden eller budgeten på skolan inte räcker till, så blir det svårt. Därför blir jag extra glad när kommuner som Gislaved gör en sådan stor satsning och engagerar alla sina grundskolelärare, även de på högstadiet.

Vi kan i debattartikeln även läsa följande:

Att faktatexterna är svårast för eleverna beror enligt svensklärarna på att många lärare i  NO- och SO-ämnena inte undervisar i hur man läser sådana texter. Att varje skolämne har ett speciellt ämnesspråk, som ”atom”, ”algoritm” eller ”demografi”, är de flesta lärare medvetna om. Men facktexter kräver andra lässtrategier än en skönlitterär text, strategier som eleverna behöver lära sig av sina ämneslärare inom respektive ämne. ”Eleverna misslyckas ofta på proven, speciellt om de har en lärare som går igenom en massa på lektionen och sedan säger ’gå hem och läs på det här’”, säger en svensklärare som ofta får sitta med elever som behöver få NO-texternas ämnesspråk förklarade för sig.

Precis som Westlund och Molloy vill jag här betona vikten av fortbildning, inte bara för svensklärare utan för lärare i alla ämnen. Även lärarutbildningarna behöver stärkas i detta avseende – jag får då och då mejl av lärarstudenter som önskar fler konkreta exempel på hur man som lärare aktivt kan undervisa språkutvecklande i klassrummet.

Vill du själv komma igång med att arbeta mer språkutvecklande? Eller tycker du att din skola behöver komma igång med kollegialt lärande kring språk i alla ämnen och elevers läsförståelse? Då kan kanske dessa länkar inspirera eller bli ett stöd:

Här har jag skrivit om språkutvecklande undervisning med äldre elever:

”Tips för att komma igång med språkutvecklande undervisning och undervisning i lässtrategier”

”Om vikten av att som lärare visa hur man gör”

”Språkutvecklande undervisning på gymnasiet”

”Språkutvecklande psykologiundervisning”

”Föreläsning med Adrienne Gear: Att läsa faktatexter”

”Vad kännetecknar en skicklig läslärare?”

”Fokus på läsning och läsförståelse”

Här har jag samlat gästinlägg om språkutvecklande undervisning i olika ämnen:

”Att arbeta med elevers läsförståelse i samhällskunskap och historia” av Sven Bellinder

”Språkutvecklande arbetssätt inom religionsämnet” av Jenny Bergman

”Språkutvecklande arbete i tyska” av Martina Åhman

”Språkutvecklande arbete i filosofi” av André Wikdahl

Här kan du läsa mer om mitt språkutvecklande arbete:

Aktiv Läsning av UR.

”När begreppen känns i kroppen” av Björn Andersson för Tidningen Gymnasiet

”Låt misslyckanden bli något positivt” av Sofia Stridsman för Skolvärlden.

”Hon hjälper eleverna förstå hur de läser” av Stefan Pålsson för Skolverket.

Litteratur och fortbildningar

Till sist har jag här har jag skrivit om hur vår skola har arbetat med kollegialt lärande kring språkutvecklande undervisning.

Arbetar du med lite äldre elever och vill lära dig mer om läsförståelse och hur vi lärare kan arbeta språkutvecklande i klassrummet så rekommenderar dig att börja med följande böcker:

• Språkutvecklande SO-undervisning – strategier och metoder för högstadiet av Maria Bjerregaard och Björn Kindenberg
• Arbeta formativt i NO av Mårten Sahlin
• Språk i alla ämnen av Hanna Stehagen

Det jag gillar med dessa tre böcker är att de alla tar avstamp i klassrumssituationer och innehåller gott om konkreta exempel – bra när man ska komma igång! Vilken vecka som helst kommer även min egen bok Läskompetens.

Är du sugen på att gå på fortbildning så talar Barbro Westlund och jag på Kompetentos konferens Språk och kunskapsutvecklande undervisning i alla ämnen 26-27 september.

Lite längre fram tänkte jag här på bloggen skriva om hur jag under förra läsåret handledde en kollega, lärare i idrott och biologi, i arbetet med att göra sin undervisning mer språkutvecklande. Vi lärde oss väldigt mycket, båda två!

Åsa Edenfeldt